På betalkanalen HBO har en dysfunktionell surfarfamilj från Imperial Beach ersatt “Sopranos”. Författaren Kem Nunn berättar hur sporten belyser Kaliforniens mörka sidor.

Genom telefonen låter det som om någon står och kastar stolar in i en vägg. Andra skriker åt varandra. Plötsliga utbrott följs av långa tystnader. Kem Nunn, 59, framstår som helt oberörd på andra sidan luren, men säger överslätande att författarteamet bakom HBO:s dramaserie “John from Cincinnati” inte riktigt kan komma överens om övergången mellan avsnitt nio och avsnitt tio.

- Det är inte så illa som det låter, det är bara lite stressat just nu, säger han med en röst så djup och lugn att den skulle kunna söva en häst.

Författarteamets uppgift är inte helt tacksam. “John from Cincinnati” tog över “Sopranos” sändningstid på den välrenommerade betalkanalen. Och serien har redan på förhand mötts av skepsis. Ett noirdrama i surfmiljö med märkliga religiösa undertoner låter kanske en smula märkligt, till och med i jämförelse med en berättelse om en maffiafamilj vars högsta höns bryter ihop efter att ett gäng änder lämnat hans swimmingpool. Därför kopplade serieskaparen David Milch, mannen bakom den hyllade västernserien “Deadwood”, in Kem Nunn (som skrev ett avsnitt av just “Deadwood”). Nunn är visserligen inte känd för den stora allmänheten, men fråga thrillerskrivande kolleger som George P Pelecanos, Dennis Lehane och Daniel Woodrell om deras favoritförfattare och hans namn brukar hamna högt på listorna.

Med sina romaner “Tapping the Source” (1984), “Dogs of Winter” (1997) och “Tijuana Straits” (2004) har Kem Nunn skapat en egen smal subgenre, surf noir, vilket lite mindre snyggt uttryckt betyder hårdkokta, mörka historier om brott i vattensportsmiljö.

- Jag ser böckerna som en trilogi. För mig handlar thrillerskrivande och hela noirtraditionen om att visa upp en motbild. Och därför är surfvärlden så oerhört tacksam, för den bild de flesta har är av Beach Boys och harmoniska flummare som aldrig skulle göra en fluga för när. Vilket stämmer ganska dåligt med verkligheten.

Den inställningen väckte intresse hos filmbranschen redan från och med Kem Nunns första bok. Manuset till “Tapping the source” har dock halkat runt bland olika filmbolag och olika regissörer i två decennier. Alltid aktuellt men aldrig inspelat, även om en film som “Point break”, där Keanu Reeves försöker nästla sig in i ett surfgäng lett av Patrick Swayze, lånar en hel del av intrigen från Nunns bok om en ung grabb som kommer till Huntington Beach för att ta reda på vad som hänt hans saknade syster.

- Det är en frustrerande situation. Universal äger rättigheterna i nuläget och trots att många varit intresserade har det inte hänt något eftersom studion kräver för mycket pengar.

Därför var det en sorts internskämt i filmbranschen när karaktären Vince Chase i “Entourage”, HBO:s hyllade teveserie om ett grabbgäng i Hollywood, hellre ville göra “Tapping the source” än mastodontrullen “Aquaman”. För givetvis blev det ingenting av filmen ens där.

- Trots allt kunde jag skratta åt det, när jag såg “Entourage”. Jag har visserligen inte gett upp hoppet, det vore ju kul att se den bli film under min levnad. Det är som en röd tråd i min karriär, jag har kunnat leva väldigt gott på att skriva den sortens filmer som aldrig blir gjorda i slutändan. Det positiva är att jag haft nog med pengar för att kunna skriva de böcker jag vill skriva, vid sidan av.

Nunns trilogi utspelas i tre olika delar av Kalifornien. Med “John from Cincinnati” återvänder han dock till brottsplatsen från den senaste, Tijuana Straits, som han placerade precis vid gränsen mellan Mexiko och USA. Där förde han in ett gammalt klassiskt surfställe i en handling som tog upp såväl de oerhörda miljöproblemen i trakten, och de omskrivna, olösta kvinnomorden i Juarez.

- Ofta börjar jag skriva utifrån en plats som jag blir intresserad av. Och jag är fortfarande intresserad av problemen vi har vid gränsen och de saker vi försöker att skjuta under mattan. Det finns få platser i världen som försökt sälja sin egen myt lika hårt som södra Kalifornien. Vi har alltid dragit hit en massa folk med löften om sol och ett behagligt liv.

Böckerna har i princip ett decennium emellan sig och ger därför också en sorts historisk överblick över den surfscen vars svartare sidor Kem Nunn älskar att dra fram i ljuset. I “John from Cincinnati” möter vi representanter från alla de generationer han tidigare skrivit om.

- Det började med att David Milch hade skrivit ett synopsis på en serie som hette “John from Elsewhere” och kontaktade mig eftersom jag hade vissa kunskaper som han saknade. Jag gillade dels familjedramat, dels att själva scenen var placerad där den var. Jag ser inte serien som något bokslut, men det är kul att jobba med karaktärer med så olika bakgrunder från surfkulturen.

I början av serien får miljöproblemen och gränsproblematiken stå tillbaka lite. Handlingen fokuserar i stället på en familj vars medlemmar lever mer eller mindre på dekis, och hur de reagerar på mötet med en mystisk ung man som kan levitera.

- Saker och ting ska inte vara för klara. Ingen ska riktigt veta vad som pågår. John är en mystisk främling som dyker upp och det ska inte riktigt vara klart vem eller vad han är. Han är en person som de andra reagerar på, en sorts katalysator för handlingen.

Tyvärr började det snabbt ryktas om att det bara blir en säsong av “John from Cincinnati”. Kritikerna pendlade mellan att hylla den som den bästa serien på flera år och att såga den jäms med Johns icke leviterade fotknölar. Men ett flertal utländska kanaler, som Canal Plus, blev tillräckligt intresserade för att snabbt köpa in den och den visas i svensk teve till hösten.

I bakgrunden hörs ett nytt brak och Kem Nunn förklarar snabbt att han måste återvända till arbetet. Kanske delvis för att ämnet börjar bli lite känsligt. Teamet arbetar fortfarande på en serie som eventuellt måste få en genomarbetad upplösning betydligt snabbare än de hoppats på.

- Vad ska jag säga egentligen? För mig är det en triumf varje gång något jag skrivit för teve eller film över huvud taget visas. Och efter alla dessa år har jag en massa material till en helt fantastisk roman om Hollywood.